Kap 10 " If It Was Meant To Be It Will Be"

Publicerad 2012-09-17 23:31:37 i If It Was Meant To Be It Will Be,

 

Nathalies Perspektiv

Idag skulle jag och Justin åka till fotbollsplanen när jag har träningarna. Det är aldrig någon där på lördagar så vi passade på. Justin hade nämligen berättat att han både kunde spela fotboll, basket, hockey och massa annat. Så han skulle hämta upp mig om en timme. Jess är fortfarande ledsen och har mest varit inne på sitt rum. Men jag förstår henne, hon behöver tänka. Jag hade satt på mig tränings shorts och en t-shirt. Jag gjorde iordning frukost till mig Jess och knackade på hennes dörr. ”Jess, jag har fixat frukost till dig” Sa jag men fick inget svar. ”Aja, jag ställer de här utanför. Men jag kommer åka iväg snart, bara så du vet” Jag gick in i köket igen och åt min egen frukost.

Efter ett tag ringde Justin och sa att han var här, så jag tog mina saker och sprang ner. Han satt i bilen och höll på med sin mobil när jag kom ner. ”Hej” Sa jag medan jag hoppade in i framsätet. ”Hej, sa han och la ner mobilen i fikan. ”Så vad hände med Jess igår? Niall berättade att hon bara stack” Sa han och kollade på vägen. ”Ja vet inte? Jag har inte pratat med henne sen igår, men jag antar att hon inte är van” Sa jag och kollade ut genom fönstret. ”Hoppas allt löser sig” sa han. Det skulle bara ta 20 minuter till fotbollsplanen med bil så vi var snart framme. ”Det ska bli kul och se om du är så duktig som alla säger” Sa jag retsamt medan jag tog min väska från baksätet. ”Ja, du kommer avguda mig efter den här dagen. Jag är grym” Sa han. Jag skrattade och vi började gå. Justin hade tagit med sig två bollar så vi satte igång direkt. Vi stod och höll på med varsin boll, vi sköt på mål och gjorde lite olika grejer. ”Ska vi köra match” Sa han. ”Visst, vi kör med din boll” Sa jag och sparkade iväg min. Vi började köra och han var faktiskt duktig. Jag förstår inte hur han kan vara så duktig på allt. Vi skrattade och det slutade med att jag vann med 10-8. ”Yess” Sa jag och hoppade upp och ner. Justin kollad surt på mig. Han hade tjatat om att han skulle vinna, men nej. Ni förstår inte vilken härlig känsla det här var. Han började gå bort mot våra grejer. Jag skrattade till. ”Du är en sån dålig förlorare Bieber” Sa jag och sprang i kapp honom. ”Du hade bara tur” Sa han. ”Vi säger så” Sa jag. Efter ett tag förstod han att han inte kunde vara sur föralltid så han gav upp. Man kan inte alltid vara bäst.

”Ska vi gå och käka någonstans?” Sa Justin när vi var på väg mot bilen. ”Ja, men måste vi gå in. För vi är ju inte direkt fräscht klädda” Sa jag och kollade ner på Justin kläder. ”Vi kan ju alltid åka till Mc Donalds” Sa han och blinkade med ena ögat. Jag skrattade medan jag nickade. ”Classic” Sa jag och log. När vi kom fram så var det en massa folk där så vi tänkte att det var bäst om bara jag gick in. Justin ville ha big mac men jag körde på chees burgare. Jag stod och väntade i minst 10 minuter innan jag kom fram till kassan. Jag beställde men så precis började min telefon att ringa. ”Hallå” Sa jag medan jag tog emot maten och tackade. ”Hej gumman det är mamma” sa hon och lät ledsen. ”Hej mamma, jag saknar dig jätte mycket och förlåt för att jag inte har ringt men det är fullt upp här” Sa jag när jag kom ut. ”Jag saknar dig också gumman, och jag förstår att du har fullt upp med jobbet och allt annat” Sa hon och försökte låta glad, men jag hörde att något var fel. ”Vad är det mamma? Du låter ledsen” Sa jag oroligt. ”Gumman det är så att” Sa hon och tog ett djupt andetag. ”Din pappa har fått cancer, men läkarna vet inte om det är så farligt en så du behöver inte vara orolig” Sa hon när jag precis hade satt mig i bilen. Allt stannade, kunde de mamma hade sagt verkligen vara sant. ”Va” Sa jag tyst. ”Ta det lugnt älskling” Sa hon. ”Mamma jag måste komma hem, tänk om han dör. Jag kanske aldrig mer få träffa honom” Sa jag stressat. Jag märkte att Justin kollade oförstående på mig. ”Gumman läkarna är inte riktigt säkra på att det är cancer en så du ska inte behöva resa hit” Sa hon allvarligt. ”Okej, men lova att ringa om det händer något” Sa jag ledsamt. ”Såklart älskling. Men ha det så bra, så hörs vi” Sa hon. ”Hej då, och hälsa pappa och Linus från mig” Sa jag och kollade ut genom fönstret. ”Jadå, Hej då” sa hon och jag la på. Jag kollade tomt på Justin och kände hur tårarna brände bakom mina ögon. ”Vad är det som har hänt?”

Förlåt för att det tog så lång tid! Men nu kom det iallafall :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela