''allt är mitt feel Zayn, om inte jag hade gjort det där med Emily hade det här aldrig hänt'' sa jag och kollade ledsamt ner mot Jess, som låg i en säng som jag bäddat ner henne i. ''Niall det här är inte ditt feel,det ända du behöver göra just nu är att finnas för henne nu'' sa han och klappade mig på axeln. Jag nickade och kollade up mot Zayn ''får jag vara ensam med henne en stund?'' han nickade och kollade på mig och sen Jess och gick ut. 

 

''Hej fina du, jag vet att du kanske inte hör mig men om du gör det vill jag att du ska veta om att jag älskar dig så mycket och jag kommer aldrig släppa taget vad som än händer'' sa jag och tog tag i hennes hand och klämde den hårt. Jag kände några tårar rinna ner för mina kinder men jag brydde mig inte ens för att torka bort dem ''snälla kom tillbaka baby'' sa jag och begravde mitt huvud ner i hennes knä och snyftade till ''snälla kom tillbaka''

 

 

''snälla kom tillbaka'' orden ekade i mitt huvud. Jag kunde inte röra mig, jag visste inte var jag var, va jag död? Jag är här Niall jag älskar dig, jag ville bara skrika men det gick inte jag hörde bara röster. Jag kände en varm kännsla runt min hand och försökte röra på handen men det gick inte. Jag tog i allt jag hade men ingenting hände. Jag var död, sten död. Brann jag upp efter Ed hade tänt eld på huset? Jag kände en tår rinna ner för kinden, vänta? en tår? Jag lever, Niall älskling jag lever!

 

 Jag såg en tår rinna ner för hennes kind. ''Jess hör du mig, älskling hör du mig?'' skrek jag och ställde mig up men höll fortfarande hårt i hennes kalla hand.  ''Någon hjälp!'' jag skrek och satte mig ner bredvid henne igen. ''Jess du klarar de här, du klarar det här baby'' sa jag och kysste hennes panna, hela min kropp började skaka ''Hjälp snälla någon!''skrek jag ännu högre och några sekunder senare sprang 3 doktorer in, ''Vad har hänt?'' sa en av doktorerna lugnt ''hon grät, en tår rann ner för hennes kind'' ''det är omöjligt, jag vet att det här är tufft och ibland inbildar man sig saker'' sa ena doktorn och sa sin hand på min axel. Jag skakade bara på mitt huvud och klämmde hennes hand hårt, ''herrn jag lovar en tår rann ner hennes kind, kolla hon är blött där'' sa jag och pekade på stället där tåren hade runnit ner. Doktorn nickade och kollade mot dem andra två doktorerna som stod och kollade nyfiket ''han har rätt, det är bra det betyder att hennes hjärna har mycket rörelse''. Hela jag blev varm och kramade om hennes hand ännu en gång ''älskling du klarade att gråta, du klarar att vakna up igen snälla Jess, jag vet inte vad jag ska göra utan dig, du är mitt allt jag gör vad som helst för att få tillbaka dig vad som helst.'' 

''Doktor mack tror du hon kommer vakna snart'' sa jag och kollade hopfullt mot honom ''hon har vart i en koma nu i 2 veckor och borde ha vaknat up vid nu men med hennes hjärn rörelser som är igång så ser det bra ut, men jag kan inte säga nånting än'' sa han och vände sig om mot datorn igen ''det här betyder också att hon hör allt vi säger och det kan va så att hon fått känseln tillbaka på vissa ställen'' jag nickade och kollade ner på Jess och strök undan lite hår som täckte hennes vackra ansikte. 

 

Jag satt där i vad som kändes år men det var bara några timmar, samma posetion som jag sutit i 2 veckor nu. Jag låg och tänkte på Jess och drömmde mig bort. ''Niall?'' jag vaknade up ur mina tankar och såg Tom stå i dörröppningenen ''mhhmm'' mumblade jag snabbt ''du har sutit här nu i över 2 veckor snart, Niall det är inte säker att hon va-'' ''Du vågar inte säga så, hon klarar det här!''skrek jag och kollade ner på henne, jag ville inte missa en ända sekund, ifall hon skulle röra sig. Tom suckade bara ''kan du iallafall följa med ut och äta riktig mat'' sa han och pekade mot alla chips påsar och skräp mat som låg på bordet bredvid. Jag nickade och kollade ner på Jess ''Jag kommer tillbaka snart älskling, jag älskar dig över allt annat, jag kommer tillbaka snart'' sa jag och kramade om hennes hand en sista gång.

 

Jag ställde mig up och tog tag i min jacka som låg utslängd på golvet och mina skor. Vi gick ut och utanför stod tusen skrikande fans, jag vinkade mot alla och hoppade in i bilen som stod och väntade. Vi åkte till ett café en bit bort och beställde varsin macka. ''Niall förlåt för det jag sa innan om att Jess inte skulle klara det här, för det kommer hon, hon är en stark tjej'' sa Tom och log snett ''det är lugnt bro'' sa jag och log tillbaka ''vet du hur Nat och dem andra mår?'' sa jag och kollade på Tom. ''Justin tar hand om Nat men det är inte lätt men dem kommer imorgon och hälsar på igen.'' sa han och drack en stor klunk ur sitt kaffe. ''Jag vet att det här kanske inte kommer funka men jag läste någonstans att det kan hjälpa henne om du gör henne glad, till exempel sjunga för henne?'' sa Tom och kollade på mig ''har du min gitarr?'' sa jag och log ''alltid'' sa han och vi gick ut mot bilen och körde tillbaka mot sjukhuset ''Tom kan du be alla komma ditt idag? jag vill prova nånting''. Han nickade och drog fram mobilen och började ringa alla. Jag sprang up till rummet där Jess låg och satte mig bredvid henne ''hej älskling jag är tillbaka, Nat och dem andra kommer snart för att see dig'' sa jag och log mot henne fast jag visste att hon inte kunde höra.

Både Nat och killarna kom inspringandes ''du ville att vi skulle komma? har nåt hänt?'' sa Harry och kollade oroligt mot mig ''nej jag vill pröva en sak'' sa jag och berättade till dem min plan. Jag tog tag i min gitarr och började sjunga.

 

 

(spela musiken)

Jag hörde More than This börja spela och jag log för mig själv när jag tänkte på den kvällen, Niall hade sjungit den för mig. Jag ville bara gråta och skrika att jag inte var död men ingenting funkade. Jag försökte öppna ögonen men det gick inte, Ge inte upp nu Jess du klarar det här. Jag försökte en gång till och såg massor ljus runt mig. Jag såg Nialls ansikte framför mig. Jag försökte resa mig upp men det gick inte. ''Var är jag?'' stammade jag fram, Jag kände ett par varma armar läggas om mig och såg Niall. ''Jess jag älskar dig så mycket'' viskade Niall och jag nickade och försökte svara men kunde inte. Ett par doktorer sprang in och tog iväg alla, jag såg Nat stå och glädje gråta och alla killar stod bredvid. ''Jessica? Jag är doktor Mack, hur mår du?'', Allt såg suddigt ut men jag nickade lätt på huvudet ''var är jag?'' ''du har legat i en koma i 16 dagar nu, du kommer känna dig ganska yr nu eftersom du precis vaknat så vi måste köra lite tester bara''

 

Dem körde några tester och jag kände mig bättre. ''Jessica borde villa nu så det skulle vara bra om ni alla gick nu men ni får see henne snart igen'' sa doktorn och kollade mot alla och började få alla ut ur rummet ''Niall!'' skrek jag ocgh såg honom komma gåendes mot mig. ''Jag älskar dig'' jag sa orden som jag velat skrika dem senaste veckorna ''jag älskar dig också'' sa han och la sig ner bredvid mig i sängen. ''Jess jag kommer aldrig lämna dig''.