Kapitel 53- ''If it was meant to be it will be''

Publicerad 2013-03-13 22:22:00 i If It Was Meant To Be It Will Be,

Justins Perspektiv
Alla satt på sjukhuset och var fortfarande chokade över nyheten. Det hade gått fyra dagar sen vi fick reda på att Jess låg i koma. Jag hade varit tvungen att åka iväg på några intervjuer men Nat hade haft killarna och sagt att det hade varit okej. Men jag vet att hon egentligen inte ville att jag skulle åka men jag var tvungen, det är mitt jobb. Zayn hade tagit hand om henne, och jag vet att hon gillade honom. Det var inget jag störde mig på, jag var glad att nat hade zayn när jag inte kunde vara där för henne.
Nat satt i min famn och kollade ut i tomma intet. Det hade hon gjort nästan hela tiden under dem här dagarna. Antigen suttit i min famn, eller när jag inte varit här i helt tyst och kollat ut genom fönstret. Jag vaknade plötsligt ur mina tankar när Nat började prata med mig. ”Justin” Sa hon tyst och kollade upp på mig med gråtfärdiga ögon. ”Ja babe, va är de” Sa jag lugnt och la bak en hårslinga bakom hennes öra som hade fallit fram framför hennes ansikte. Hon öppnade munnen men stängde den igen och tårar började rinna ner för hennes kinder. Jag kollade sorgset in i hennes vackra ögon och drog in henne i min famn. ”Shh, det är okej, det kommer bli bra” Sa jag lugnade och pussande henne i pannan. ”T-tänk om det inte blir bra, tänk om hon d-d-dör” Snyftade hon fram. ”Justin jag kommer inte klara av att någon till i mitt liv dör” Grät hon fram. Hon fick inte tänka sådär, jag hatade verkligen att se henne så här. ”Schh, babe du får inte tänka sådär” Sa jag och kollade in i hennes ögon. Jag tog mina händer på hennes kinder. ”Nat, du känner jess hon är stark, hon kommer klara det här. Ni ger aldrig upp eller hur” Sa jag och nat skakade sakta på huvudet. ”Hon kommer kämpa och det ska du också göra, okej! Jaag vill att du säger att hon kommer bli okej” Sa jag allvarligt men med mjuk röst. Jag tog ner ena handen och lät min andra vila mot hennes käke medan jag torkade bort tårarna med min tumme. Nat stängde sina ögon sakta och tog ett djupt andetag. Hon öppnade dem och kollade på mig. ”Jess kommer bli okej” Sa hon.
 
Tumblr_m705tuvnni1r66241o1_500_large
Jag log och kysste hennes fuktiga läppar. ”Jag älskar dig” Sa jag. Ett litet leende kom fram på hennes läppar. ”Jag älskar dig också” Sa hon och la sedan huvudet mot mitt bröst. Efter några minuter hörde jag hur nats andetag blev djupare och jag förstod att hon hade somnat. Jag släppte ut en lättad suck eftersom att nat inte hade sovit på fyra dagar. 
Tumblr_inline_mgagwe13ss1qj4e21_large


Nats Perspektiv
”Vad skulle du gjort om jag dog” Sa Jess när vi satt som åttaåringar på bryggan på mitt sommarställe. Jag vände långsamt huvudet mot henne. ”Jag skulle gråta i flera år, ingen skulle kunna göra så att jag mådde bra igen” Sa jag tyst. ”Vad bra att jag inte kommer dö da, för du och jag kommer leva föralltid” Sa hon och log. Jag log tillbaka. ”Varför ser du inte övertygad ut” Sa hon och la huvudet på sned. ”För mamma har sagt att alla dör” Sa jag ledset. ”Alla dör förutom du och jag, för att när man är bästa, bästa, bästa kompisar så kan den ena inte dö. Eller hur?” Sa hon och kollade på mig. ”Nää, för då är dem inte bästa kompisar längre” sa jag glatt över att ha insätt att vi aldrig kommer dö. 
Jag tog ett djupt andetag och öppnade sakta upp ögonen. Jag log åt det som jag precis hade tänkt på, men när jag kände den hemska lukten och insåg at jag satt i en sjukhus korridor kände jag snabbt hur det började brännas bakom ögonen. Tårarna började rinna ner från mina kinder. Jag blev så sur på mig själv för att jag aldrig kunde tänka positivt på sånt här. Jag tänkte alltid vad händer om hon dör, kommer jag klara mig utan henne och tänk om hon verkligen dör på riktigt. Men jag kunde inte få bort dem där tankarna ifrån mitt huvud, hur mycket någon ens försökte. Och att jag inte visste vart hon låg i detta stora sjukhus gjorde saken bara värre. Jag behöver träffa henne nu, jag behöver visa att jag finns här, att jag behöver min vän, att hon inte kan lämna mig här ensam. Jag ställde mig snabbt upp och kände hur hjärtat bultade hårt i bröstet. Jag vände om för att se om Justin var bakom mig, men det var han inte. Vart var Justin!? Jag kollade mig virrigt om kring och började snabbt gå bort till dörrarna i slutet av korridoren. Varför försvinner alla från mig! Jag började springa, men jag visste inte vart. Jag bara sprang och sprang. Tårarna rann och jag andades snabbt. Jag behövde hitta dem, men varför var dem ingen stans. Jag stannade t värt och kollade åt alla håll. Jag vet inte vad som hände med mig men allt bara rasade, det var som att få tusen tegelstenar på mina axlar. Jag föll ihop mitt på golvet. ”Nej, nej, nej” viskade jag tyst för mig själv. Jag hörde en röst komma närmare, men jag hörde inte vem det var och det personen sa kunde jag häller inte tyda. Snart kände jag två armar runt min kropp. ”Nat hur är det, vad har hänt” Hörde jag en orolig röst säga. ”Varför, varför försvinner alla från mig” Sa jag tyst medan jag försökte andas under alla tårar. ”Så ja, det är lugnt nat jag är här” Sa Zayn. Jag ville säga så mycket, skrika berätta att jag inte alls har någon, men jag fick inte fram ett ord. Det var som att jag hade blivit stum.
01_28229_37_large
Kommentarer (2)

Kapitel 52- ''If it was meant to be it will be''

Publicerad 2013-03-03 20:47:00 i Allmänt,

Justins Perspektiv
 

Jag vaknade med Nat sovande bredvid mig, jag kysste hennes panna och tänkte på hur lycklig jag är som har henne i mina armar och tänkte på Jess och Niall, jag har aldrig sett honom eller henne så lycklig eller två människor som passar så bra tillsammans förutom mig och Nat såklart. Jag kom på att jag behövde ringa Niall och kolla hur läget var. ''Nat jag ska ringa Niall nu'' sa jag och hon vaknade försiktigt ''tack så mycket, vi berättar inget för Jess för jag vill att hon ska tänkta på annat nu när hon äntligen hittat Ed iallafall att bort hennes tankar från Niall'' sa hon och suckade. Jag kysste henne snabbt och ställde mig upp och gick ut på balkongen som var anslutet till mitt rum och drog fram mobilen och slog in hans number. 
 
Efter några toner svarade han ''Hej man'' ''hey'' ''hur är det eller vet du var Jess är?'' ''Ja hon bor hoss mig och är helt devisterad efter vad du gjorde med henne'' sa jag irreterat ''asså du fattar inte det var Emily hon sa att Jess hade vart otro-'' ''och du trodde henne? jag trodde fan du älskade Jess och hon förtjäner bättre än dig, jag trodde du var annorlunda killen som aldrig skulle skada en tjejs hjärta men jag hade feel'' ''jag vet att jag har försört allt och är världens idiot men jag älskar henne mer än nåt annat, jag måste få tillbaka henne justin mitt liv är inte värt att leva utan henne, hennes skratt, hennes leen-'' jag hörde hur han började snyfta till men jag vet att Jess är bäst utan honom, ''Niall du är en av mina bästa vänner så jag ska bara vara så ärlig som möjligt hon har träffat en ny kille och försöker gå vidare det borde du också göra'' sa jag och suckade ''Justin jag vet att du ljuger hon skulle aldrig göra så'' ''Niall snälla låt henne va, om du vill ha tillbaka henne ge henne lite tid'' sa jag och la på. Jag suckade och kände Nats varma armar om mig ''gick det bra?'' ''nej men han älskar henne verkligen'' sa jag och snurrade runt så jag hade Nat bara var några centimeter ifrån mitt ansikte ''hur ska vi göra?'' ''Jag vet inte'' sa jag och suckade.
 
3 dagar senare...
 

Jess perspektiv
 
Jag kollade ner på min mobil, inga nya missade samtal från Niall eller sms. Jag hade ljugit om jag sa att jag inte saknade hans sms eller samtal. Jag satt och stirrade ner i mobilen i vad som kändes som en evighet innan jag fick ett sms från Ed 'Hej fina du! Vill du träffas på hollywood torget (det finns inget som heter det iallafall som jag vet men låtsas) om 1 timme? kram Edxx' jag log och svarade snabbt 'ja såklart jag vill! vi ses där, kramx'. Jag började leta fram kläder och valde tillslut en råsa klänning och ett svart bält som jag knöt hårt runt midjan. Jag sminkade mig lätt och drog borsten igenom mitt lockiga hår och lätt det va. Det tar bara några minuter att gå till platsen som jag och Ed skulle träffas på och sprang snabbt till Justin och Nat som låg och myste i soffan ''jag ska gå och träffa Ed nu!'' sa jag och log glatt ''vad fin du är Jess, ha så kul men inte för kul'' sa Nat och blinkade och jag himmlade med ögonen lekfullt och vinkade hejdå.
601442_433158930097455_493055052_n_large
 
Jag kom fram till hollywood torget vilket var nästan tomt och satte mig ner vid en fontän i mitten av den och började lyssna på musik. ''Jess!'' jag hörde Nialls röst men jag skakade på huvudet och sa att jag inbilldade mig ''Jess Jess Jess!'' jag hörde det igen och såg Niall 20 meter ifrån mig och dem andra killarna en bit bort. Han sprang fram till mig och jag sa inte ett ljud ''vad gör du här?'' fick jag fram tillslut ''det var inte lätt att hitta dig men-'' ''Niall jag kan inte göra det här just nu'' sa jag och började gå bort och såg Ed en bit bort. ''Jess snälla förlåt mig'' jag såg Niall stå en bit bakom mig och mitt huvud snurrade bara och mitt hjärta gjorde ont som om någon hade satt en bomb i den och den sprängdes ''Niall snälla sluta lek och gå strula med Emily istället'' fräste jag och gick mot Ed som hört en del av min och Nialls konversation.
 
''Jess snälla'' ''jag har gått vidare Niall förstår du inte!'' jag kunde nästan höra hur mycket jag ljög själv men jag tog tag i Ed och kysste honom vilket han besvarade passionerat. Jag kollade ledsamt på killarna och på Niall som såg ut att bryta ihop och gick iväg med Ed's arm runt mig och hoppade in i en taxi ''tack för det där det hjälpte mig verklig-'' han tryckte sina läppar mot mig igen och jag puttade försigtigt bort honom och han inte säga nånting innan bad taxi chauförren åka till en gata som jag aldrig hört förut. ''vart ska vi?''' sa jag ''det får du see baby'' sa han och la sin hand på mitt lår.
Best / En İyi
Jag fick en orolig klump i magen och såg att vi stannade utanför en liten stuga en bit bort från LA efter att åkt i över en timme. Taxin vände och åkte iväg sekunden efter vi gått in och jag kände Ed's armar om mig och han började gå med mig mot stugan ''Ed var är vi'' ''sh säg inget'' sa han och började leda in mig i stugan ''Ed släpp mig jag är rädd''. Han tryckte mig hårt mot väggen och började knäppa up min klänning jag såg hur min mobil lyste up och det var Nat som ringde ''Ed jag måste svara'' sa jag och försökte komma ut ur hans grepp men han tog tag i min mobil och kastade den ur fönsret och drog av min klänning och kastade ner mig på en gammal madrass som låg mitt i rummet. ''Du är så jävla sexig Jess'' sa han och började kyssa mig längs ner min mage och började dra av mina trosor ''snälla Ed jag vill inte'' skrek jag och kände tårarna rinna ner för min kind ''håll käften'' fräste han och fortsatte, jag kände honom tränga sig in i mig och jag försökte putta bort honom men det gick inte. ''Ed snälla slut-t-ta'' stammade jag fram och började sparka och försökte ta tag i en bokfylla som låg en halv meter bort för att dra upp mig själv. ''Vet du vad du är Jess en jävla slampa en liten jävla whora!'' sa han och ställde sig upp och sparkade mig i magen så att jag tappade luften ''ha så kul i helvete'' sa han och drog fram en cigarett tändare och kastade den mot marken och jag såg hur det började brinna och hur mina lungor fylldes med rök sen blev allt svart.
 
Nialls Perspektiv
 
Jag satt kvar där Jess hade lämnat mig i några timmar innan killarna drog med mig till hotelet ''kan vi bara åka till Justin? jag måste få prata med honom'' sa jag och dem körde mig ditt, Jag knackade på dörren och det var Nat som öppnade ''vad gör du här Niall?'' sa hon surt och jag såg Justin komma. ''Niall var är hon? jag ser på dig att ni inte är sams och det är sent'' sa Justin surt ''hon stack med någon kille i en taxi''  sa jag ledsamt ''Ed?'' sa Nat förvånat ''dem har bara träffats några gånger vad gör dem tillsammans så här sent Jess skulle aldrig ni vet ja..'' ''så såg det inte ut att vara när hon kysste honom framför mig'' ''Niall hon älskar dig fortfarande fattar du inte det hon hade säkert panik och kysste honom. ''Jag ringer henne'' sa Justin och drog fram sin mobil och började ringa henne ''inget svar''. ''Tänk om nåt har hänt henne'' sa Nat och jag såg tårar i hennes ögon och Justin krammade om henne ''kom in Niall'' sa Justin och vi gick in och försökte ringa henne minst 100 gånger men det gick bara till telefon svararen hela tiden ''Hej du har kommit till Jess! tyvärr kan jag inte svara just nu lämna ett meddelande efter tonen puss! *beep*'' jag suckade och kastade mobilen i soffan ''Niall kan jag få prata med dig ensam?'' sa Justin tyst och jag följde med honom in till köket ''Var fan är Jess!? jag börjar bli orolig'' sa han och drog sin hand frustrerat genom sitt hår.
 
Vi hörde Nat skrika och vi sprang in och kollade upp mot tv ''17 åriga Jessica Nilsson hittades medvetslös i ett nerbrunnet hus i södra california, om hon är vid liv vet vi ännu inte'' jag stängde av tvn snabbt och kollade mot Justin som låg och höll om Nat som låg och skrek. Jag kännde tårar rinna ner för mina kinder och tog tag i Justins bilnycklar som låg en bit bort ''Niall var ska du?'' skrek Justin hopplöst efter mig ''till min princessa'' sa jag och hoppade in i hans bil och körde mot den närmaste sjukhuset. Jag sprang in i sjukhuset till receptionen ''Är Jessica Nilsson här?'' sa jag och kände några tårar rinna ner för mina kinder ''Ja herrn men du får inte träffa henne just nu'' ''lever hon?'' sa jag och mådde illa över orden jag sa ''ja men vi vet inte hur länge hon kommer klara sig'' sa hon och kollade ledsamt mot mig, inte min älskling inte Jess inte min fina vackra Jess. Jag satte mig ner mot väggen och lätt tårarna bara rinna ner för mina kinder. Efter en timme kom Justin och Nat inspringandes och efter dem kom Harry, Louis, Zayn, och Liam alla hade tårar i deras ögon men ingen sa nåt, dem satte sig alla bredvid mig och kramade om varandra ''Niall hon är stark hon kommer bli okej'' sa Zayn och försökte trösta mig. Efter ett tag så kom en sjuksköterska ut ''är det någon här som är nära eller familj med Jessica Nilsson?'' han kollade på oss och vi nickade alla ''kan jag få prata med non av er enrum?'' sa han och Zayn ställde sig upp ''ska jag gå?'' vi nickade och han gick iväg. 
 
Efter en stund så kom han tillbaka och man såg på hans ansiktsutryck att något var feel. ''J-e-ess är i en'' han började stamma fram orden ''är hon okej?'' jag sprang fram till honom ''hon är i en koma''.
 
tror ni Jess kommer klara sig? Kommentera!
 
 
Kommentarer (6)

Kap 51 "If It Was Meant To be It Will Be"

Publicerad 2013-03-03 17:04:55 i If It Was Meant To Be It Will Be,

Nats Perspektiv

Jag gick upp för trappan i Justins hus för att hämta min väska som låg i slutet av hallen. När jag gick förbi Jess rum hörde jag någon snyfta. Jag gick närmare dörren och öppnade den försiktigt. När ja kom in möttes jag av två sorgsna ögon. ”Jess vad har hänt” sa jag och satte mig bredvid henne medan jag la mina armar runt henne. ”Niall” Sa hon så tyst att man nästan inte hörde. När hon sa det förstod jag varför hon var ledsen. Hur kunde Niall göra så här mot henne, hon förkärnade inte det här alls. ”Vad har han gjort nu da” Sa jag och kollade sorgset på henne. ”Han har inte gjort något förutom att ha ringt typ 100 gånger och jag måste erkänna att jag saknar honom lite” Sa hon och en tår rann ner för hennes kind. ”Men ändå så är jag så sur på honom, ja förstår inte varför han gjorde de” Sa hon sorgset. Jag drog in henne i en kram. ”Han är inte värd dina tårar babe, men jag förstår dig” Sa jag. ”Kanske du ska ringa till honom och berätta hur du känner” Sa jag och kollade på henne. Jess nickade. ”Ja” Sa hon. ”Det kommer bli bra ska du se, och egentligen behöver du inte oroa dig för med ditt utseende och personlighet tar det en dag innan du har en kille springades efter dig” Sa jag och vickade på ögonbrynen. Jess skrattade. ”Så är det värkligen inte” Sa hon och puttade till mig lite löst. Jag log mot henne. ”Tack nat för att du alltid finns där för mig” sa hon och kramade mig. ”såklart, everything for you” sa jag och log.
”Ska jag gå ner och hämta lite tea” Frågade jag. Jess nickade och log. ”ja tack” jag ställde mig upp och gick mot dörren. ”kommer snart”

Tumblr_m35zwmzsix1r5p0t6_large

"Jag saknar honom lite"

När jag kom ner i köket möttes jag av Justin som precis hade varit och duschat. ”Hello babe” Sa han och kom fram och la sina armar runt mina höfter. ”Hej” Sa jag och log medan jag la armarna runt hans nacke. Han lutade sig fram och gav mig en kyss. ”Va gör du da” Sa han och log sitt fina leende. ”Jag skulle fixa lite tea till mig och jess, hon mår inte så bra” Sa jag och gjorde blicken och han förstod att jag mena niall. Justin suckade. ”Jag förstår inte varför han håller på så här” Sa Justin irriterat. Jag kollade sorgset på honom. ”Jag kanske ska ringa och prata med honom” Sa han. Jag nickade och började fundera på saken. ”Ja, kan du inte göra det” Sa jag och hoppade upp på diskbänken. ”Jo, jag ringer honom sen” Sa an och började gå fram mot mig. ”Men först vill jag pussa lite på dig” Sa han och log retsamt. Jag skrattade till åt hans ordval. Han ställde sig emellan mina ben och kysste mig.

Tumblr_mc2hc3lbw71r2jv02o1_500_large

"Först vill jag pussa lite på dig"

Jag kysste tillbaka och drog händerna genom hans hår som fortfarande var blött. Han tog händerna under min rumpa och lyfte upp mig på hans höfter. Kyssarna började bli starkare och bröts inte av en ända rörelse. Han började gå mot soffan i vardagsrummet. Justin kysste mig längst med käken och ner på halsen. Vi kom fram till soffan och justin lutade sig framåt och la mig försiktigt ner på soffan utan att bryta kyssarna. Han la sig över mig och drog sin hand ner på sidan av min kropp. Jag kände hur han började dra upp kanten på min tröja och fattade va han menade. Jag drog snabbt tröja över huvudet och slängde iväg den, samma sak gjorde justin. Jag drog snabbt ner honom igen och började kyssa honom. Jag var varm i hela kroppen och det var som att jag hade tusen fjärilar i magen. Allt jag kunde tänka på var justin, bara justin. Han började kyssa mig ner längst magen och kom ner till mina byxor. Han kollade upp på mig för att se om jag tyckte det var okej, jag nickade och han knäppte upp byxorna och drog av dem. Han kysste mig upp för magen och kom fram till mina läppar igen. Jag kysste honom och vi vände oss så att jag låg över. Vi hade precis börjat kyssa mig igen när Jess kom in i rummet. Jag vände mig snabbt upp och Jess kollade förvånat på oss. ”Åå herregud” Sa Jess och vände sig snabbt om. Jag kollade snabbt på justin och han kollade på mig. Jag kände hur mitt ansikte blev rött och jag la mig ner bredvid justin igen. ”Gud så pinsamt” Sa jag och begravde mitt ansikte i Justins nacke. Jag hörde justin skratta till lite tyst. ”Det är lugnt babe, men du kanske ska gå upp till Jess” Sa han och mötte min blick. Jag nickade och ställde mig upp. ”Det är nog en bra ide”.  Jag gick till andra sidan rummet för att hämta min tröja som hade hamnat där men kände justins blick bränna i ryggen. Jag gick tillbaka för att ta mina jeans när justin drog ner mig i hans famn. ”Justin” Sa jag och skrattade till. ”Du är så vacker” Sa han och kollade in i mina ögon. Jag kände hur hela ansiktet blev rött och jag kollade bort. Han tog sin hand under min haka och vände mitt huvud mot honom. ”Du behöver inte rodna babe, du är den vackraste jag någonsin har träffat” sa han seriöst. Mitt ansikte brände, gud varför gjorde han såhär mot mig. ”Nu räcker det med komplimanger” Sa jag för att få bort det pinsamma och gav honom en snabb kyss. Han skrattade till och log. Jag sprang in i köket efter att ha dragit på mig kläderna. Tog två koppar med tea och sprang upp till jess.

Jag öppnade dörren och såg Jess sitta med datorn i famnen. När hon såg att det var jag han jag inte ens sätta ner kopparn. ”OMG Nat, inget bra ställe! Jag bor faktiskt också här och ska inte behöva möta det där när jag går in i vardagsrummet” Sa hon högt men jag hörde ironin i hennes röst. Jag tog händerna över ansiktet. ”Förlåt Jess, det var värkligen inte meningen att du skulle se det där” Sa jag och försökte hålla mig för skratt för situationen var väldigt skrattretande. Jag såg hur Jess också skulle börja skratta om vilken sekund som helst. Hon drog ner mig till henne och vi brast ut i skratt.

Tumblr_mit985otrg1s5deu7o1_500_large

 

När vi hade lugnat ner oss kollade jag på Jess. ”Förlåt för det där” Sa jag och höll handen för munnen. Jess flinade. ”Det är lugnt” Sa hon och skrattade till. Vi kramade om varnade. ”Love u Jess” Sa jag och log. ”Love u too” sa hon och log tillbaka. 

 

Komentera om vad ni tycker! haha jess råka visst störa lite där...

Kommentarer (2)

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela