Kapitel 30 Del 2-''if it was meant to be it will be''

Publicerad 2012-11-06 07:07:00 i If It Was Meant To Be It Will Be,

 

Jess Perspektiv

Jag, Justin och Niall satt i det lilla väntrummet bredvid där Nat’s pappa var. Nat hade gått in och hade vart där i en halv timme nu. Vi hörde Nat skrika och massor doktorer sprang in. Jag såg att Justin sprang efter och jag satt bara och skakade och kände att Niall la armarna och viskade om och om igen ’’det kommer bli bra’’. Niall och jag gick försiktigt till dörren och knackade på efter någon sekund så kom det en sjuksköterska och såg stressad ut ’’vad vill ni?’’ sa hon snabbt ’’vi vill veta vad som händer vår kompis pappa är där inne’ ’sa jag och kollade oroligt jag hörde Nat skrika och jag ville inget annat än att springa in och krama om henne. Sjuksköterskan kollade ledsamt på oss ’’vad har hänt?’’ upprepade jag hon tog ett djupt andetag ’’machinen som hjälp bota honom gick sönder helt oväntat och han har tyvärr gått bort’’. ’’får jag gå in’’ var det ända jag kunde säga ’’nej tyvärr får ni inte det’’ sa hon och jag brydde mig inte ’’släpp in mig min bästa kompis  är där inne’’ sa jag och kände tårarna komma ’’nej tyvärr får ni inte det men oroa dig inte hon har sällskap’’ sa hon och la hennes hand på min axel. Jag  puttade ifrån hennes hand från min axel och gick raska steg till trapp huset och satt lutad mott vägen och kände hur tårarna rann ner för mina kinder. Jag satt och tänkte på Nat och hur ont det måste göra just nu för henne. Niall kom ut och jag lyfte bara svagt på huvudet och begravde det igen i mitt knä. ’’Kom här’’ sa Niall och satte sig bredvid mig och la armarna om mig.

Vi satt där ett tag och sa inget ingen av oss visste vad vi skulle säga. ’’Niall hur orkar du?’’ sa jag och kollade up ’’orkar vad?’’ sa han och kollade förvirrat på mig ’’först hände det där med min bror och nu det här jag är ju den jobbigaste människan på jorden’’ sa jag och började gråta igen ’’Jess jag skulle göra vad som helst för dig vet du varför?’’ sa han tyst jag skakade på huvudet till svar ’’för jag älskar dig’’. Jag kollade på Niall och viskade tillbaka ’’jag älskar dig också’’ vi mötes i en varm kyss.

Vi gick till korridoren där Nat’s pappas rum var, Vi såg hur Nat låg i Justins knä och grät längre bort jag sprang fram och kramade om henne och vi stod där och kramades och jag kollade upp och såg hur Justin och Niall stod och pratade ledsamt längre bort.

Kommentarer

Postat av: Madelene

Publicerad 2012-11-06 17:48:59

Noooo! Inte mera sorgligt nue!!!

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela