Kap 1 "If it was meant to be, it will be"

Publicerad 2012-09-10 20:23:46 i If It Was Meant To Be It Will Be,

 





Nathalies perspektiv

Äntligen, tänkte jag för mig själv när jag och Jessica satt på ett café på Stureplan mitt i Stockholm. Nu är jag fri, jag har slutat skolan och får nu ta livet i egna händer. Dem flesta har nog inte börjat tänka på vad dem ska göra efter gymnasiet men jag har redan stora planer. Nämligen att jag och Jessica ska flytta till London och bo där i ett år. Vi har köpt lägenhet och fått jobb på ett Dans bolag. Jag och Jessica har känt varandra sen barnsben och alltid varit bästa vänner. Vi vet allt om varandra och älskar båda att dansa. Så det är därför vi har sökt detta jobb.

Jag tog en tugga av min baguette medan jag lyssnade intressant på allt Jess hade berätta. ”Sen ligger lägenheten bar en kvart från köp Centrumet. Hur bra låter inte det?” Sa Jess uppspelt. ”Det låter toppen. Men du jag måste gå hem och börja packa eftersom att vi åker om två dagar.” Sa jag och log. ”Okej, men vi hörs imorgon.” Sa hon och drack upp det sista av sin vanilj latte. Jag ställde mig upp och gav henne en kram innan jag började gå hemåt.

När jag kom hem så hörde jag hur det pratades inne från min lillebror Linus rum. Jag antar att han har kompisar hemma. Jag gick in i mitt kaosiga rum och fortsatte packa. Efter 2 timmars packning kände jag för en paus. Jag satte mig vid min mac för att se om det hade hänt något roligt i världen. Men som vanligt var det bara hemska saker som mord och annat. Jag stängde ner datorn och la mig utmattat på sängen.

Dagarna gick och idag var dagen då jag och Jessica skulle åka till London. Allt packat och fixat och jag stod nu i dörren och väntade på att min familj skulle bli klara så att vi kunde bära iväg till Arlanda. Medan jag väntade så la jag ut en bild på Instagram och skrev ”London, here we come”. Efter 10 minuter satt alla i bilen och vi var redo att åka. Jag gav vårt hus en sista blick och log. Jag skulle värkligen sakna allt, men när jag väl har kommit till London så kommer allt vara så nytt och spännande så jag kommer inte ha tid att tänka på sådant.

När vi kom fram mötte vi upp Jessica och hennes familj. Medan alla kramades och sa hejdå gick fram till min 15 åriga lillebror som stod och lyssnade på musik vid bilen. Helt ointresserade och verkade inte ett dugg ledsen över att jag skulle åka. Jag ställde mig framför honom. Han kollade på mig och drog ut hörlurarna. ”Kan man få en kram eller?” Sa jag med frågande blick. Han suckade och kramade mig först löst men sen hårt. ”Jag kommer sakna dig syrran.” Sa han när han hade släppt. ”Åå Linus, jag kommer sakna dig också. Ta det lugnt med alla tjejer och ring mig så ofta du kan” Sa jag och log. ”Jaja” Sa han. Jag kramade honom en sista gång innan jag gick och sa hejdå till dem andra. ”Ha de så bra nu och ring minst varje vecka” Sa mamma och såg sorgset på mig. Jag nickade och kramade henne hårt. Jag och Jess kollade på varandra och log innan vi tog våra väskor och gick in till flygplatsen. ”Hejdå” Sa vi och vinkade.

Vi checkade in våra väskor och letade upp vår gate. När vi tillslut hade hittat den kände jag att jag behövde ha något att dricka. ”Jag går och köper något att dricka. Vill du ha något?” Sa jag och log åt Jess. ”Ja, du kan köpa en chailatte till mig.” Sa hon. Jag nickade och började gå mot Starbucks. Själv tog jag en latte. När jag kom tillbaka så sa dem i högtalarna att de som skulle till London kunde gå ombord. Så vi gick ombord och satte oss på våra platser. Vi pratade om London tills vi skulle lyfta. Nu var vi äntligen på väg.
 
Första inlägget blev inte så långt men det är en början. Vi kommer skriva mins ett kapitell om dagen. Komentera :D
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela