Nats Perspektiv

Jag hade varit hos pappa varje dag se jag kom hit. Justin, Jess och Niall hade också kommit och hälsat på några gånger. Jag hade sovit i rummet bredvid eftersom att jag inte fick sova där pappa sov. Mamma och Linus sov hemma men var alltid här hela dagarna.  Jag gick up ur sängen för att gå ut i korridoren eftersom att jag visste att Jess, Niall och Justin skulle komma idag. När jag kom ut så såg jag att dem satt på soffan. När Jess såg mig reste hon sig upp och kramade mig. Jag gick fram och kramade Justin och Niall också. ”Kom så går vi och köper något” Sa Jess och kollade på mig.

När vi kom upp igen så kom det precis ut en sjuksköterska från rummet. Hon började gå mot mig. ”Nathalie, kan jag få prata med dig” Sa hon. ”Ja” Sa jag och vi gick iväg en bit. ”Cancern har spridit sig över hela kroppen så han kommer inte klara sig så länge till, men vi gör allt vi kan för att han ska klara det” Sa hon och kollade sorgset på mig. ”Men, va kommer han dö” Sa jag och kände tårarna bakom ögonen. ”Du kan komma in i rummet” Sa hon. Jag märkte att Jess kollade oroligt på mig men jag kunde inte prata. När jag kom in låg pappa på sängen med stängda ögon. Jag satte mig på stolen bredvid honom och tog hans hand. Jag kände hur tårarna rann ner från mina kinder. Jag höll på med hans fingrar och kollade bara på honom. Jag vet inte hur länge jag satt där men plötsligt började maskinen pipa snabbt och högt. Det lät som om det skulle sprängas. ”Hallå hjälp” Skrek jag och visste inte vad jag skulle göra. Efter några sekunder kom det massa läkare inspringandes. Jag reste mig upp och bakade. Efter några minuter så slutade alla och jag kollade skräckslaget på dem. En av läkarna vände sig om och gav mig blicken. Blicken som menade att han var borta. Min älskade pappa var borta. Jag brast ut i gråt och satte mig på golvet. Jag grät och grät. Jag gick fram till pappa och tog hans hand. ”Du måste tyvär gå ut Nathalie” Sa en av läkarna och gick fram till mig. ”Nej” Skrek jag. Dem lyfte upp mig men jag gjorde allt vad jag kunde för att komma loss.

Justins Perspektiv

Jag stod där utanför rummet och hörde hur Nat grät. Jess hade blivit jätte ledsen och sprungit iväg och då hade Niall följt efter. Jag visste inte vad jag skulle göra. Men så öppnades dörren och jag såg hur dem försökte bära ut Nat. ”Vänta, jag kan ta henne” Sa jag och gick fram till dem. ”Är du säker” Sa en av läkarna. Jag nickade och dem satte ner henne på golvet. Jag böjde mig ner och kramade henne. ”Nat, det är okej, det kommer gå bra” Sa jag och hon grät. ”Schh” Sa jag lugnande och bar upp henne. Jag satte mig på golvet mot en väg med Nat i min famn. Jag höll om henne hårdare och hon la huvudet mot min bröstkorg.

Det blir en del 1 och en del 2 på det hära kapitlet. Komentera om vad ni tycker :)