Kap 32 "If It Was Meant To Be It Will Be"

Publicerad 2012-11-08 10:36:00 i If It Was Meant To Be It Will Be,

 

 Nats Perspektiv

Jag vaknade av att Justin pratade i telefon. Det hade gott tre dagar sen pappa gick bort. Jag var fortfarande helt chokad men grät inte dagarna som jag hade gjort dem två första. Mamma var helt förstörd och hade åkt till Mormor och morfar med Linus. När Justin kom in och såg att jag var vaken log han. ”Hur mår du” Sa han och satte sig ner på min säng. ”Ja vet inte, jag kan bara inte förstå att han är borta” Sa jag och kollade ut genom fönstret. ”Han kommer alltid finnas hos dig” Sa han och jag kollade på honom. ”Tack för att du finns” Sa jag och kramade honom hårt. Vi gick till köket och gjorde iordning frukost. 
När vi hade ätit klart bestämde vi oss för att gå en promenad. ”Jag ska bara gå och klä på mig” Sa Jag och gick in till mitt rum. Jag drog av mig mina sov shorts och min t-shirt och satte på mig lite slappa kläder. Jag hade ingen ork att sätta på mig någon satsig outfit. När jag kom ut var Justin redan klar. Jag drog på mig mina uggs och min halsduk och sen gick vi. Vi möttes av en kall vind och jag rös till. Jag kramade om Justins arm, och där gick vi. Vi sa inte mycket utan njöt bara av den friska luften. Det var så skönt att få komma ut. Vi gick förbi ställen där jag hade massa minnen ifrån. 


När vi kom hem slängde jag mig ner i soffan. Justin kom efter och lyfte upp mina fötter och satte sig ner med dem i sitt knä. Jag kollade på honom när han höll på med sin mobil. Han såg så koncentrerad ut. Jag vände huvudet mot fönstret. Tänk om pappa ser på mig just nu. Jag önska bara att jag kunde få se honom igen. Jag vill ligga i hans knä och att han ska berätta om vad han har gjort på jobbet under dagen som förr. Jag kände en tår rinna ner från min kind. Justin hade nog märkt att jag gråtit för han hade lagt undan sin mobil och kollat sorgset på mig. Jag kollade in i hans bruna ögon. ”Förlåt att jag gråter hela tiden, men jag saknar honom” Sa jag och torkade mig på kinden med baksidan av handen. ”Du ska inte säga förlåt. Du har all rätt i världen att gråta” Sa han. Jag satte mig upp och la mig mot hans arm. ”Du vet att du betyder jätte mycket för mig” sa jag och kollade upp i hans ögon. ”Du betyder jätte mycket för mig också. Jag log och la ner huvudet igen. Plötsligt ställde sig Justin upp och gick till vårt piano som stod i vardags rummet. ”Vad ska du göra” sa jag och kollade efter honom. ”spela en låt för dig” Sa han och log busigt. Han satte sig vid pianot och började spela. När han började sjunga hörde jag vilken låt det var. Let it be, som hade varit min favorit låt sen långt tillbaka. Jag fick rysningar i hela kroppen och bara log.

 

 


När han spelade sista tonen så kände jag en tår rinna ner från min kind. Det första jag gjorde vad att slänga armarna runt honom. ”Det där var det finaste jag hört på jätte länge” sa jag medan jag kramade honom. Han skrattade till lite. ”Du vet att jag alltid kommer finnas här för dig vad som en händer” Sa han och lyfte upp mitt huvud. Jag kände hur mina kinder hettade till för att han var så gullig. ”Sen är du väldigt söt när du blir generad” sa han och skrattade till. Jag puttade till honom och skrattade jag med. ”Tack för att du går igenom det här med mig” Sa jag och log. Han log tillbaka. Jag ställde mig på tå och gav honom en puss på kinden. 

Komentera om vad ni tycker :D 

 

 

Kommentarer

Postat av: Madeleine

Publicerad 2012-11-08 11:33:06

Gulligt!

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela